Gosh
I just wanted to say I miss you with my every heartbeat, every second I can not feel you'r presence near me. And it just hits me so hard sometimes, I don't know where to go with my self, and then it hurts, what the hell to do? And what do you do to me? Is this the way it's supposed to be? It's like a red thread going through it, it all started with you and now it all ends with you, or does it?
Nostalgi på topp
Efter över 2 års tystnad så sitter vi just nu i mitten på vår andra msn-konversation för denna dagen. Vet inte om det alls hade varit så om jag inte sprungit in i dig på pendeln för ett par veckor sen. Insåg just hur roliga våra konversationer kunde vara/är. Synd att våran vänskap rann ut i sanden, hoppas på att det kanske kan bli litegrann som förut igen. Men hey, jag vill inte ha det som förut, säger de återigen, ingenting kan bli som förut, men lite liknande kan det nog allt bli. Jag langar 3 år gammal bild från min födelsedag, boys have come n' gone since then! Puss!
Tårarna rinner <3
Regeringen gör det igen
Jag skrev som sagt tidigare under kvällen en krönika som nu är publicerad. Den här krönikan handlar om gymnasiereformen som genomförs under 2011, här kommer ett utdrag ur krönikan, vill ni läsa den i dess helhet kan ni självklart göra det
här. Nu står jag snart inför slutet på en era av elva år med skola. Men lagom tills min tid på gymnasiet avslutas så börjar en ny tid i skolan för min bror och ganska många andra 95or runt om i hela landet. Om dom kommer få en bra gymnasieupplevelse? Säkerligen! Om den kommer likna våran upplevelse? Det vet jag inte svaret på än så länge.
Våran kära regering har nämligen bestämt sig för att förändra hela gymnasiesystemet med en fin liten reform som innebär att det ska bli såå mycket bättre för alla dom som ska gå studieinriktning alternativt yrkesinriktad programmet på gymnasiet, vilket alltså är de två inriktningar det finns att välja på.
You can turn your back
Mitt hjärta värker och blöder. Jag saknar er, erat stöd. Jag behöver er, mer än nånsin. Men ni ser inte. Eller så ser ni, blundar och låtsas som ingenting. Jag vet inte vilket, bryr mig ärligt talat inte om vilket. Vill bara bli sedd. Av dig, av er.
I miss you and need you
:'(
Tårar rinner, tankarna vandrar till er familj ikväll... Usch denna kväll slutar tyvärr tragiskt. Vila i frid.
There will be no white roses this year
I want to break free
Idag har jag haft psykologilektion. Fick mig att tänka. För som det är just nu gråter jag en skvätt, torkar tårarna. Gråter lite mer. Lyssnar på folk typ. Misstolkar litegrann och gråter en skvätt till. Jag orkar inte mer. Please delete me.
It's a shame we never listen
Du var min vän. Jag litade på dig. Du var en av dom första jag berättade saker för. Nu är det inte så längre. Nu berättar jag ingenting. För du har så tydligt visat vart du står. Vi är inte vänner längre. Tyvärr. Jag tycker det är hemskt synd. För du var någon jag trodde stod mig nära.
Bara aaargh
Jag ooooorkar inte! Inte för fem öre. Orkar inte med åsikterna, oviljan. Orkar inte med skolan just nu, vill hem och sova. Orkar inte heller med två timmars jobb ikväll, alena. Orkar inte skriva ihop ett värt träningspass till mina fina SIS-are. Baaah.
Nästa människa som säger att dom inte har tid åker på en snyting!
Det handlar om att prioritera och ta sig tid för fan! Så mycket svårare än så är det inte! Hur sjutton kan jag annars ha tid med allt jag vill göra, men ingen annan människa? Är det bara så att jag har mindre saker att göra eller vadå??? Can someone answer that question for me??
Is this the end of it?
Jag vill inte tillbaka, vill inte vara på samma ställe som för ett år sedan. Trodde jag hade gått framåt och inte bakåt. Reset not rewind... Trodde det här var över för länge sen. För inte fan tänker jag gråta över dig, när jag inte gjort det förut, inte över någon annan heller. Det är dags för mig att stå på mina egna ben, för det är ju faktiskt vad jag vill...
Is it okay to cry now?
Och plötsligt slog det till igen, lika hårt som ett knytnävsslag. Helt oväntat, kom det tillbaka nästan värre än förut. Jag orkar inte med det än gång till, orkar inte med skiten som det har med sig. Gah!
Just like that
Jag vet inte längre helt enkelt. Vet inte vad jag ska tro, vet inte vad jag ska känna, vet inte riktigt vad det är jag känner heller ibland. Vet inte alls som sagt, så enkelt är det. Fast det gör det ju inte ett dugg enklare när man inte vet nånting. Men just nu skiter jag i vilket, jag vet inte, men kanske är det för att jag inte vill veta, en del saker blir lättare då. Så jag låter det gå som det går, sen får det bli som det blir helt enkelt, för varför ska jag som sagt vara den enda som anstränger sig? Ne, för jag har mina älskade vänner där och jag är glad för det, men just nu orkar jag inte lägga energi på något. Gonatt.
Sick and tired
Orkar ingenting längre, inte ett jävla piss. Ska sluta anstränga mig på alla plan när det kommer till relationer, vill nån mig något så får ni fan höra av er själva i fortsättningen, för varför ska det alltid vara jag som gör allting? Samordnar, organiserar, drar ihop saker och ting så alla kan träffas, nej nu tar jag paus från det sociala livet och går i dvala, vill ni mig något så får NI höra av er! Baaah!
As I feel you next to me
I fredags var det ju då faktiskt nationella i engelska på morgonen, gick nog helt okej skulle jag tro. Publik på mästarnas möte, lunch och sen åkte jag med
Unnan hem. Mycket trevlig hemfärd. Gillar att prata med den bruden, love på våra samtal, kan få mig så pepp eller bara få mig att se saker ur nytt perspektiv. Sånt behövs ibland, bara så enkelt är det.
I have learned
And I've learned that it is not you I miss. That my life is so perfectly fine without You. What I really needed was my friends, my friends that makes me laugh and can make me smile at anytime. You where just someone that kept me company at night when I was feeling a bit to lonely. You where never the one for me, that was just an illusion, an illusion that I can be without. Cause I'm so much stronger now without, then I ever was when I was with You. I can have fun, laugh and smile perfectly fine even tough You are not here. Because really, I don't need you in my life for a second. What I need is people that makes me feel good.
Ticking like a time bomb, drinking till the nights gone
Och när jag går i stan
utan jackan med solen i ögonen och det blåser sådär lagom friskt och mycket, det är då jag mår som bäst. Det är då stegen blir extra snabba och starka när jag går ensam hemåt med musiken i öronen. Allting känns sådär bra och det känns som att ingenting kan komma i min väg! Och just nu är livet sådär underbart så inget kan gå fel, bara förkylning försvann så skulle det vara toppen. Så toppentaggad på livet just nu! :)
Det är sånt som gör mig lycklig
Och så kommer den där fina
Martina Elleström och bara totalt överraskar mig, vad ett par ord kan betyda mycket, älskade vän vad fin du är! Och hur mycket bättre du kan göra en helt vanlig torsdag, med kladdkaka och allt! Så spelar dom Snuff på radion och snart har jag svårt att hålla tårarna av lycka inne, ni är ju så fina!
