Sanningen från mitt perspektiv!

Jag vet inte längre helt enkelt. Vet inte vad jag ska tro, vet inte vad jag ska känna, vet inte riktigt vad det är jag känner heller ibland. Vet inte alls som sagt, så enkelt är det. Fast det gör det ju inte ett dugg enklare när man inte vet nånting. Men just nu skiter jag i vilket, jag vet inte, men kanske är det för att jag inte vill veta, en del saker blir lättare då. Så jag låter det gå som det går, sen får det bli som det blir helt enkelt, för varför ska jag som sagt vara den enda som anstränger sig? Ne, för jag har mina älskade vänner där och jag är glad för det, men just nu orkar jag inte lägga energi på något. Gonatt.