Sanningen från mitt perspektiv!

Vemod var känslan. Hela dagen har varit vemodig och det blev inte bättre när jag kom hem. Jag är glad över att höra från R igen, lite småsur på att han inte kan yttra ett ord och vad de gäller den tredje så har jag just nu ingen aning. Vad händer med mitt känsloregister?
Det var bra att gå på stan idag, både bra och inte. Allt kom till ytan, jag kan ju för fan inte glömma nånting! Ska det vara så svårt för hjärnan att radera något?
Nånting kom bra ur kvällen iaf, pratade i massor med Unna och det var skönt. Jag finns alltid här om du vill prata, glöm inte det!