Sanningen från mitt perspektiv!

Yes, här har ni mig. 16-årig tjej, som inte gillar skogspromenader men gärna umgås med vännerna och har det kul. Ja vad sägs? Man kanske skulle ta och lägga ut sig på en kontaktannons, nej usch vad hemskt. Är det vad man ska behöva göra för att hitta kärleken? Nej då väntar jag hellre, men jag vill inte vänta. Jag vill ha kärlek nu! Men det funkar inte riktigt så, jag veet. Men jag måste få önska och drömma ibland.

Tror aldrig att jag varit kär "på riktigt", aldrig upplevt den känslan. Visst jag har "gillat" många och så men inte den där sprudlande kärlekskänslan. Jag tror att jag så gärna velat vara kär att jag ibland inbillat mig att jag är det... Kom på mig själv härom dagen med att fortfarande komma på ihåg numret till en kille som jag inte pratat med på 4 år. Ändå kommer jag fortfarande ihåg hans telefonnumer. Folk jag haft kontakt med under senaste året däremot deras numer kan jag inte...