Sanningen från mitt perspektiv!

Kära lillebror, ibland gör du det väldigt svårt att tycka om dig. Speciellt när du bara fräser åt allt och alla, eller när du som en galning står och bankar på min dörr för att du ska ha tvkortet och slåss för att du tycker din syster är komplett dum i huvudet som vill titta på tv samtidigt som dig. Eller när du tycker att alla i hela familjen är idioter som inget fattar, stick och brinn säger du. Jag kommer ihåg när jag själv var likadan, tur för mamma och pappa att det går över, även för min egen skull skulle jag vilja säga, gud vad man mognat sen dess! Men lillebror, jag kommer älska dig ändå, för jag vet att du till slut växer upp, men under tiden får du sitta på övervåningen och sura ^^