Sanningen från mitt perspektiv!

Deprimerad liten jag för tillfället. Sjukt lättpåverkad vilket är sjukt jävla löjligt om jag får säga det själv. Sen när blev jag såhär känslosam och började gråta för minsta lilla? Nej inte bra inte bra, säger jag bara. Blev iaf en runda till lidingö och det var väl helt okej. Träffade sedan älsklings Jennifer en liten stund och snackade innan jag cyklade som en dåra hem genom den iskalla kylan. Tack för att du finns tjejen, vet inte vad jag skulle göra annars!
Well nu ska jag snart bädda ner mig i min förhoppningsvis varma säng och titta på lite sköna tv-serier innan jag somnar. Imorgon blir det novellskrivande, träning med Jennifer och jobb som väntar. Kanske Bea kan liva upp deppiga jag litegrann. Men vad jag egentligen skulle behöva just nu är en riktigt myskväll med min älskling...