This spring has been the weirdest one this far

Jag hör någon säga "nej, de snöar ute" och plötsligt har alla i klassrummet vänt blicken mot fönstrena och ser snöflingorna som sakta singlar ner mot marken. Hela klassen brister ut i negativa rop om att varför ska det nu komma snö igen när våran äntligen var på väg. Och jag gjorde inte annat än höll med. För nu när det år vårkänslor i luften så vill man ju inte gärna att de ska försvinna lika snabbt. Som tur var sken solen igen när jag gick ut någon timme senare. För våren är min årstid helt enkelt.


Kommentarer

Din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (som bara jag kan se)

URL/Din blogg:

Vad du har att säga:

Trackback
RSS 2.0