Sanningen från mitt perspektiv!

Jag mår inte bra just nu. Nej fysiskt kan jag inte säga att allt är på topp men sånt går över. Det är den psykiska biten som ligger där och gnager, som ständigt blir större och större. Den biten som jag inte vet när den blir bättre. Och de där leendet kommer inte alltid lika naturligt som förut. Det är något som jag klistrar på, precis som jag tar på mig sminket på morgonen. Det är bara en fasad, för att skapa en illusion om att allting är bra.

Men det är inte bra. Det är inte mycket alls som är bra just nu. Därför försöker jag hela tiden se framåt med ett glatt ansikte. Tänka på allt roligt som snart kommer hända och njuta av stunderna jag får med mina vänner. För man vet aldrig när dom tar slut. Därför försöker jag varje dag se på de positiva saker som hänt och händer och försöker hela tiden ignorera de där dåliga som ligger i bakhuvudet och tär på mig. För de gör mig ingenting gott.

Det är ingenting som kommer få mig att må bättre och få mitt leende att bli mer naturligt. Ändå finns de ständigt där som en ond påminnelse så fort man inte har något annat som upptar ens tankar och jag önskar hela tiden att det snart ska bli bättre, men till skillnad från de fysiska som är dåliga så är inte det här något som försvinner efter någon vecka eller två.